101013

2010-11-02 @ 10:37:41
Den 13 oktober 2010, drogs världen under våra fötter. En hemsk dag man vill försöka minnas med glädje med samtidig med en enorm stor sorg och saknad. Denna dag slutade min morfars hjärta att slå, denna dag stannade världen upp.


Varför jag vill försöka minnas den med glädje är för min morfars skulla. Jag vill minnas honom som han alltidg har varit, en liten farbor med mycket hyss. Han har alltid varit den som busat med oss när vi var små, det är dom glada minnen som jag vill försöka få fram just en sådan dag. Min morfar har alltid varit tokig, rolig, men även envis och vet vad han vill. Men han har även varit den snälla lilla gubben som alltid varit nervös när vi varit ute på egna upptäcskresor, en omtänksam och rolig morfar, det är vad jag har haft.

Varför jag endå kommer att minnas just denna dag med sorg och saknad, är för att han just va som han va. Jag har fortfarande inte fattat att vi inte kommer få se honom nånsing mer, o det är hjärtskärande, man vill inget annat än som uttrycket säger "bara lite till, snälla?" En fin och oerhört älskad far, morfar, svärfar, bror, morbror, farbror, systers man,vän har lämnat våran jord.
Och vi kommer alla att minnas just denna dag, dagen som ska minnas med gläje, sorg och saknad.

Dagen som kommer att minnas just som min morfar vill, för vem mer än jag (alla hans barbarn) kan älska denna lilla gubbe, som jag stolt kan säga är min morfar!









Kommentarer
Postat av: Linnea

Väldigt fint skrivet elin! Man blev väldigt berörd! Ha det gott så hörs vi

2010-11-02 @ 11:21:38
Postat av: Sofie

Förstår hur du känner dig gumman de tar ett tag innan men verkligen fattar att dom verkligen är bort.. Känns jätte konstigt på begravningen man undrar varför man sitter där.. Lycka till på fredag nu...

2010-11-02 @ 18:37:58
URL: http://mammapagang.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0