Idag har det varit den stora dagen D. Vi har haft invigning/öppet hus på Mimmis Hus. Det var väldigt mycket folk som kom o tittade o mitt nagel rum ser inte ut som ett nagel rum utan snarare en blomsterbutik. Fick så otroligt mycket blommor, o fina va dom alla också =)

Imorn är det första dagen på "nya" jobbet, ska bli spännande. Hoppas allt flyter på nu bara.


Har varit väldigt spänd och haft väldigt mycke att göra inför denna dag, så ikväll är jag helt slut. Ont i kroppen, benen värker, huvet lutar och så har jag fått nån konstig knöl vid handleden, men nu ska de bli bättre när allt är klart.


Sov gott!

a just nu så känns de som att det är kaos i mitt huve de är så mycke saker ja ska hinna med, o helst i tid också. på lördag sk vi flytta in i nya lokalen o på söndag har vi öppet hus hela dan. de ska bli mycket spännande närallt kommer vara klart men fram tills dess är de bara kaos skänns de som. o i helgen ska ja hinna med o kolla på hus också. vi har bestämt oss för att börja leta efter hus nu. sen ska jag även försöka få till lite jul fint hemma samt leta efter den perfekta julgranen som ska stå på altanen. får se om överlever till på måndag. 

fredag hela veckan känns de som. tycker att det nästan alltid känns som fredag, förutom när det är måndag då förstås.

I eftermiddag åker jag till ullared, igen. Men denna gång med mamma, pappa o syrrorna.
Dennis o hilma får stanna hemma.

Men först nu ska jag ner o jobba några timmar, det är väl bäst så man kommer igång med dagen lite.

skulle igentligen bara kika in o säga HEJ!

jag försöker mig på att sova, men de går inte, ja kan inte. det är för mycket som rör sig i den såkalllade hjärn veksamheten i mitt huve. antagligen är de för att ja ska gå på min allra första begravning någonsin. o ja är inte alls förberedd, ja vet inte hur man ska bete sig när det är nåt sånt här. tänk om jag börjar skratta när ja ser någon gråta. ja har nämligen en stor tendens till att göra de, de blir liksom som kortslutning i huvet o ja vet inte hur jag ska reagera, säga eller göra.o de känns lite opassande om ja skule göra de imorgon. usch! undrar om de finns kurser lr nåt man kan gå så man kan lära sig att sköta sig som folk vid sånna här tillfällen. ja skulle defenitivt behövt en sån nu. men känns lite sent o tänka på de nu, ja får försköa göra de bästa av de.         nu ska ja se om ja kan lyckas slå igen mina bå, restem av famiilljen har haft dom stängda länge. vilket kommer att betyda att de är utvilade imorn o inte ja, brukar inte bli så bra stämning om ja är trött nämligen.    aja, förska sova va de ja!

Den 13 oktober 2010, drogs världen under våra fötter. En hemsk dag man vill försöka minnas med glädje med samtidig med en enorm stor sorg och saknad. Denna dag slutade min morfars hjärta att slå, denna dag stannade världen upp.

Varför jag vill försöka minnas den med glädje är för min morfars skulla. Jag vill minnas honom som han alltidg har varit, en liten farbor med mycket hyss. Han har alltid varit den som busat med oss när vi var små, det är dom glada minnen som jag vill försöka få fram just en sådan dag. Min morfar har alltid varit tokig, rolig, men även envis och vet vad han vill. Men han har även varit den snälla lilla gubben som alltid varit nervös när vi varit ute på egna upptäcskresor, en omtänksam och rolig morfar, det är vad jag har haft.

Varför jag endå kommer att minnas just denna dag med sorg och saknad, är för att han just va som han va. Jag har fortfarande inte fattat att vi inte kommer få se honom nånsing mer, o det är hjärtskärande, man vill inget annat än som uttrycket säger "bara lite till, snälla?" En fin och oerhört älskad far, morfar, svärfar, bror, morbror, farbror, systers man,vän har lämnat våran jord.
Och vi kommer alla att minnas just denna dag, dagen som ska minnas med gläje, sorg och saknad.

Dagen som kommer att minnas just som min morfar vill, för vem mer än jag (alla hans barbarn) kan älska denna lilla gubbe, som jag stolt kan säga är min morfar!