I tisdags blev hilma nio månader som jag redan har berättat. Men det jag inte sagt är att hon började krypa ordentligt då. Inte ligga ner o åla sig fram utan riktigt kryp med armar och knän. Så nu går det fortare än fortast känns det som här hemma. Det händer så himla mycket hela tiden.
O snart är det inte lång tid kvar tills hilma ska in på dagis, 8 februari ska hon börja. O ja menar hur fort kommer inte det att gå? Ja tänkte på häromdagen att för ett år sen så bodde fortfarande hilmis i min mage och man kunde inte ana vilken lite solstråle det skulle kunna bli. O nu sitter man här med solstrålen krypande på golvet och jag fattar inte vart tiden tar vägen. När man fick henne tänkte man ju o de är så lång tid tills man måste börja jobba och dagis fanns inte ens i mina tankar då.
Samtidigt som man håller på att bryta ihop totalt vissa dagar så finns det dom dagar som man bara myser och inte tänker på så mycket annat.
Jag har tänkt att idag ska bli en sån dag, en mys dag.