nu har vi börjat med den här fem minutersmetoden. o fy vad jobbigt det är, jag tjuter lika mycket som hilma tror jag. man vill ju bara gå in ta upp henne för att hon gråter så. men då "vinner" ju hon. förhoppningsvis blir det ju bättre, men det gäller ju att stå på sig. o det är ju jag som är den svaga länken, dennis klara det men inte jag.
man tycker så synd om henne när hon ligger där inne o nästan tappar andan för att hon är så arg. jag tycker det är lite  obehagligt också när hon skriker sådär, men som sagt det gäller att försöka hålla sig i skinnet ett tag framöver.
undrar bara när man börjar se resultat, man känner sig så dum mot henne när hon ligger där inne o gråter o jag sitter här ute o inte gör nånting. nu ska nappen in.